Annons
Annons


I just had to write so here it is


”Blunda”, sa han. Jag gör som han säger. Det är något visst med att blunda på befallning – något som visar på en enorm tillit, som att falla rakt bak och bara veta att personen står bakom och tar emot.
Jag sluter mina ögon och han tar min hand i hans stora. Drar mig sakta mot sig så jag känner hans hjärtslag innanför det muskulösa, starka bröstet. Jag känner hur hans andetag tar sig ut ur hans lite fräkniga näsa, hur det kommer närmre mig. Han kysser mig långsamt på kinden – en kyss som får mig att dra mig för andan – och han viskar mjukt i mitt öra; jag älskar dig.
Jag öppnar mina ögon, lägger min hand på hans hjärta och säger att jag älskar honom med. Jag älskade honom så mycket att jag trodde att jag skulle smälta ihop till en pöl på golvet när han tog i mig. Jag älskade honom så att jag var säker på att jag saknade honom när han var bredvid. Jag minns att jag sa så till min mamma en gång när jag var mycket ung – att jag saknade henne så mycket även fast hon låg bredvid. Det är det starkaste sättet jag kan komma på att uttrycka den typ av storslagen kärlek.

Annons

Så vaknar jag upp av att jag fryser och försöker dra mig mot honom. Blundar och litar.
Plötsligt minns jag varför jag fryser. Plötsligt öppnar jag mina ögon och minns varför han inte längre är där.

M

IMG_1243.JPG

Kommentera | Translate


Annons



Laddar