broken love

Vi har alla kärlekar som vi sörjer. Olycklig kärlek, brusten kärlek, förlorad kärlek. Kärlek som aldrig fanns.

Vi aktar oss för den. Kastar oss in i den, letar efter den, förnekar den. Och ändå är den där, undangömd i vråer som man inte kommer åt. Ett stängt hjärta är ett som en gång var öppet, som en gång brann naivt för någon annan, som bar ett annat i sig själv. Som sen blev brustet och i miljontals bitar ramlade ut och glödande brände när den pumpades ut i blodet, kroppsdel efter kroppsdel, runt runt.

Det är det som är så fint – när vi samlar ihop alla bitar och pusslar ihop de tålmodigt, limmar fast bitarna tills det kan slå i takt med någon annans igen. Det är det modigaste man kan göra, att våga riskera den glödande smärta som när det så hjälplöst faller samman. Att våga riskera att få äran att bära ett annat hjärta i sig och aldrig, aldrig behöva tappa det någonsin igen.