Hur ska man veta om man är på G med killen man gillar? Vet inte om han tar oss som ”bara vänner” elr inte
Jag förstår att det är jobbigt att du inte kan vara säker för oftast är killar väldigt duktiga på att ge olika signaler som man inte vet hur man ska tolka. Ibland är det bästa att fortsätta träffas och se vad han gör, men det beror på hur länge ni ”hållt på”. Om du vill veta nu – fråga. Fråga om han gillar dig som mer än en vän, han kanske inte vågar säga det så du kan ju hjälpa honom på traven lite! J
Har du dåligt morgonhumör?
JA. Gud ja. Jag hatar att gå upp ur sängen och jag är inte kontaktbar innan 10 egentligen men jag går upp i alla fall varenda dag och gör min grej. Inte lönt att ligga kvar i sängen och sura, då missar du din chans att göra det du vill.
Vad ska jag göra för att få allt hat mot mig att försvinna. Är utfryst i klassen och nästan ingen bryr sig Mår piss har du råd?
Problemet när man går kvar i skolan är att man tror att just klassen är de enda som spelar roll. Skit i dom och hitta personer utanför skolmiljön du gillar att hänga med. Gillar du att rida? Hitta vänner på stallet. Gillar du att spela fotboll? Hitta vänner i laget. Sök dig till folk som gillar samma saker som du så ska du se att du plötsligt inte är intresserad av din klass åsikter om dig längre.
Om ens hjärta värker pga. en kille som redan är tillsammans med någon, vad ska man göra då?
Obesvarad kärlek är vidrig och gör ibland ont fysiskt också. Det är sjukt jobbigt men du måste förstå att han då inte är för dig om han inte är med dig. Kanske kan det bli ni i framtiden men fram till dess – ha lite kul! Finns så många andra här i världen som kanske passar dig hur bra som helst. Det vet du ju aldrig om du bara är stängd för en enda person.
Hur sminkar du dig vardagligen?
Oj, ganska lite egentligen. Jag har typ aldrig tid att sminka mig så mycket förutom på helger men concealern från Make up store är min bästa vän alltid. Och mascaran från Benefit som gör att det ser ut som att jag är levande när jag verkligen inte känner mig som det!
Hur höjer man sitt självförtroende? Och hur slutar man att vara en mamma åt sin mamma?
Man måste inse sina brister. Dom man kan leva med och dom man kan jobba med. Du kanske har en lite krokig näsa eller att du har en jobbig röst. Sånt är det bara att omfamna som en del av dig! Tycker du däremot att du är för feg eller för tyst så går det att ändra men man måste ta allt steg för steg. Börja säga vad du tycker eller tänker, ta lite plats i konversationer eller sätt dig i situationer där du måste utsättas för att prata med människor mycket. Helt plötsligt klarar du av mer och mer och innan du vet ordet av det så har du kommit dit du ville från början!
Vad gällande din mamma så måste du på ett vuxet sätt förklara var gränsen går. I vissa situationer måste man vara där för sina föräldrar på ett sätt som är sjukt krävande för barn men om du förklarar att du gärna lyssnar men inte kan ta på dig ansvaret av att vara henne och är envis med det så kommer hon till slut behöva inse det. Viktigt att du inte säger det på ett otrevligt sätt utan att du lugnt sätter gränser.
Om ens föräldrar bråkar hela tiden. Och man nt vet vad man ska göra så man låser in sig på toan i timmar och gråter?
Det är fruktansvärt att behöva ta del av sånt, jag förstår. Det ska inte gå ut över dig och om du känner att du har hört tillräckligt för att kunna förklara var deras brister i kommunikation ligger så sätt dig ner, precis som jag skrev på förra frågan alltså lugnt och moget och säg att du t.ex. hör att han inte lyssnar på henne när hon försöker förklara något och att hon höjer rösten när han vill fråga något så kanske det ger en inblick i hur de istället bör kommunicera. Säg att det är synd att de behandlar varandra så med tanke på hur mycket de egentligen älskar varann och att om de nu inte gör det alls så kanske de inte bör vara tillsammans. Som sagt, ledsen att du gör igenom detta men försök att få igång en lugn och sansad konversation men konstruktiv kritik.
