aldrig nog

Jag skrev precis en tweet och frågade om hur mina följare mår. Möts inom minuter av en våg med folk som säger att dom har ångest, mår dåligt, känner sig tomma. Låt oss prata lite om det.

Vi lever alla i någon illusion om att man är ensam om att känna sånt här. Att alla andra går runt och kvittrar bekymmerslöst medan man själv känner hur ångesten pulserar bakom en tillputsad fasad. Så går man runt med ett moln över huvudet medan alla andra värmer sig i solen. Men så är det inte.

Jag har den enorma turen (eller turen, har kämpat ihjäl mig för detta men mer om det en annan gång) att befinna mig i samma kretsar eller rum som några av Sveriges mest begåvade människor på olika sätt. Folk som lyckas ha karriär, familj, förhållande, lägenhet, snygga kläder, ett städat hem, en skarp hjärna. Men en sak som är gemensamt för alla är det som folk inte verkar tro drabbar dessa. Alla faller ibland. Alla känner sig otillräckliga. Oattraktiva. Inte smarta nog. Inte framgångsrika nog. Ibland samlar sig disken. Ibland skriker tvättkorgen efter maskinen. Ibland ligger täcket över en hela dagen i ren oförmåga att vara människa just den dagen. Jag är precis likadan. Och alla har ångest. På olika sätt, på olika nivåer, men alla har den.

Jag skulle djärvt vilja hävda att alla kreativa, drömmande, tänkande, intresserade människor har mörka tankar som ibland lägger sig som en hinna över allt man försöker åstadkomma. Man drunknar i kvicksand och man rör på sig för att inte fastna, men kommer bara djupare ner.

Det är då man måste stanna upp, och det är också här agnarna skiljer sig från vetet. Det är okej att tappa fotfästet för ett tag. Det är okej att känna att man inte räcker till. Men – i slutet av dagen är det en själv som bestämmer just hur tillräcklig man är. Tittar man på alla andra kommer man drunkna. Varför? För att du sitter inte på all information om hur deras liv egentligen är. Du vet ingenting. Så extremt nonchalant att anta att dessa ”alla andra” på något sätt inte har samma inre kamp som du. Fokusera på dig själv, dina egna mål, din grej som gör det värt att ta smällar ifrån livet för. Vet man inte vad det är får man stå ut tills man gör det. Så är det bara.

Alla är tillräckliga. Alla känner sig otillräckliga. Du väljer vilket du lever efter.

/M